magnettavlan

Har ni tänkt på att man ibland sjunker djupare och djupare? Jag slutar städa mitt rum, sitter i timmar framför datorn, hasar runt iförd Isaks stora tjocktröja. Sen gör man plötsligt det där rycket, städar upp, duschar, stänger av datorn och går ut.  Är det nån liten fas man måste igenom? Finns det människor som aldrig tar sig ur den fasen?

Jag misstänker att jag har mött sånna människor. När det inte finns någon som drar, hur tar man sig då upp? Jag besitter denna dvala just nu, men för ögonblicket mår jag ganska bra i den. Ska nog lapa lite sol på uteplatsen, sen sätta mig i skuggan med musik och försöka leta reda på katten. Det kanske är okej med dvala när man är sjuk.

pussen